<a href="menu.html">Meny</a>
<a href="menu.html">Meny</a>
Hanna blev kastad av hästen – mindes ingenting
Om det inte vore för ridhjälmen hade det kunna sluta riktigt illa för Hanna. När hon kastades av hästen på ridlägret blev allt svart och hon fick spendera fyra dagar på sjukhuset, med en hjärnblödning.
Men Hanna hade tur. Trots det hemska fallet har olyckan inte stoppat henne från att fortsätta med det hon älskar - ridning.
Stockholmstjejen Hanna Jörlén har alltid gillat hästar och ridning och hon har alltid spenderat mycket av sin fritid i stallet.
Sommaren 2006 var inget undantag när det var dags för det årliga ridlägret på Ekerö, strax utanför Stockholm.
Hanna minns ingenting från olycksdagen, men har fått berättat för sig i efterhand hur de ridit ut längs en golfbana, och hur hennes häst plötsligt snubblat eller bockat och kastat av Hanna som föll illa och landade på huvudet.
- Allt blev kaos men det verkar inte som att jag svimmade. Jag reste mig upp efter en stund och en av ledarna kom och hämtade mig med bil. Jag var vid medvetande hela tiden, men de förstod att det var ett allvarligt fall, så det bestämdes att vi skulle köra till sjukhuset, berättar Hanna.
Hanna kräktes och på väg in till sjukhuset hade hon svårt att hålla sig vaken. Hon kunde inte gå själv och bars in på intensiven på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Läkarna upptäckte en liten punkthjärnblödning efter röntgen och Hanna hölls kvar i fyra dagar.
I början var hon oerhört sömnig och förvirrad och kände först inte igen sin mamma. När läkarna frågade vad som hade hänt sa hon att hon varit med om en segelolycka. Hon mindes inget av dagen för olyckan.
- Från det att jag gick och la mig kvällen före olyckan och fram till att jag lämnade sjukhuset minns jag ingenting. Det är som att minnet inte var prioriterat under den tiden.
Det var först när jag kommit hem igen och minnet sakta började fungera som jag förstod att jag inte längre var på ridlägret. Då var det jättesvårt att förstå vad som hade hänt, och jag kände mig nästan lurad.
Fortfarande nu, flera år efteråt känns det overkligt.
- Men idag är jag är snarare glad att jag inte kommer ihåg något. Jag tror att det skulle varit svårare att komma tillbaka om jag hade haft minnesbilder av olyckan. Då hade jag nog varit mer rädd, säger Hanna.
Hanna hade hjälm på sig när hon föll av hästen. Men hon hade ramlat av dagen före också, och misstänker att hjälmen hade en spricka.
- Det kan vara självklart att alltid rida med hjälm. Men det är viktigt att kontrollera så att den är hel om man använder en annan hjälm än sin egen, eller om man fallit av.
På sjukhuset sa läkarna till Hanna att hon inte fick slå i huvudet på ett tag för att inte riskera att få permanenta hjärnskador, men Hanna förstod inte att de menade under ett års tid. Hanna hade börjat rida igen redan två månader efter olyckan och dessutom hoppat.
- Jag saknade ridningen för mycket för att låta bli. Men jag hade väntat längre om de varit tydligare. Å andra sidan är jag glad att jag inte visste, för då hade jag kanske inte börjat rida igen efter ett år.
Under någon månad hade Hanna mycket ont i ryggen. En disk hade blivit helt hoptryckt och Hanna fick gå till sjukgymnast. Lång tid efter olyckan var hon ofta trött och hade huvudvärk. Idag är hon helt återställd, men kan fortfarande känna smärta i ryggen ibland. Rädslan för att hoppa med hästen var svårare att bemästra än smärtan, säger hon:
- Jag fick hjälp av en beteendepsykolog i sex månader och det hjälpte mig att sänka kraven på mig själv och bearbeta rädslan steg för steg. Det är viktigt att inte bli arg på sig själv för att man är rädd. Det är naturligt, och en signal från kroppen om att man måste vara försiktig, säger Hanna.
- Jag ville komma över min rädsla för att hoppa och det drev mig att hitta tillbaka till glädjen med hoppning. Det gick!
