– Sök hellre vård en gång för mycket när olyckan är framme! 


Tveka inte att be om hjälp av experter. Det är Jennys tips till andra föräldrar, drygt ett år efter att hennes son Oliver av en olyckshändelse fick kokhett vatten över sig. Tack vare experthjälpen på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Stockholm och att Olivers föräldrar visste hur de skulle hantera situationen, är Oliver idag nästan helt återställd.

På några ögonblick var olyckan framme, den där dagen. Oliver försökte hjälpa sin mamma genom att hämta det vatten som hon kokat upp för att göra gröt. Trots att skålen stod en bit in på bänken lyckades Oliver nå den, men tappade taget och fick det heta vattnet över sig. Jenny lyckades behålla lugnet, kanske tack vare att hon tidigare arbetat på en intensivvårdsavdelning, och Olivers pappa Rickard bar honom omedelbart till duschen där de spolade honom med svalt vatten.

Satte känslorna åt sidan 

- Jag reagerade med att stänga av mina känslor, för att kunna göra det som var bäst för Oliver i den situationen. Samtidigt vet jag att Rickard tog väldigt illa vid sig av Olivers smärta. Oliver skrek väldigt mycket och var helt hysterisk. Det var en stor påfrestning och en otrolig stress för oss båda, säger Jenny.

Jenny upptäckte att huden på armen började ramla av. När det inte heller gick att kommunicera med Oliver eller att lugna honom, trots att han till vardags lyssnar bra och är lätt att resonera med, bestämde sig Jenny och Rickard för att ringa SOS Alarm. De uppmanades att ge Oliver lite smärtstillande och han fick flytande Alvedon medan de väntade. När akutpersonalen anlände la de en kylande gel på Olivers bröst, och han fick behålla den blöta handduk som de virat kring armen för att kyla den. Rickard åkte med Oliver i akutbilen medan Jenny kom efter i bil.

- Det var först när jag satt i bilen som jag lät mina egna känslor komma fram. Då kom min chock över det hela och jag började anklaga mig själv för att jag ställt vattnet på bänken, säger hon.

På Astrid Lindgrens Barnsjukhus konstaterades det att cirka fem procent av Olivers kropp var brännskadad. Oliver hade andra och tredje gradens brännskador på bröstet och på armen. Han fick ytterligare smärtlindring och såren lades om. Jenny och Rickard fick med sig information om vad de skulle observera hemma och sedan fick de åka hem.

- Jag hade gärna stannat kvar längre, när Alvedonet slutade verka till exempel, men det bedömdes inte vara nödvändigt, säger Jenny.

Värre än väntat 

Under den första veckan var familjen tillbaka på sjukhuset flera gånger för att lägga om såren och det konstaterades att Oliver behövde en hudtransplantation på armen. Först då insåg Jenny hur allvarlig Olivers skada faktiskt var:
- Samtidigt visste jag att en hudtransplantation görs för att hjälpa kroppens läkning på traven och att det minskar risken för ärrbildning, och det stillade min oro lite.

Vid transplantationen togs en bit hud från Olivers huvud, strax ovanför örat, som flyttades till armen. Det är ett vanligt tillvägagångssätt vid transplantationer och det är ett bra område att ta hud ifrån, eftersom hårsäckarna inte följer med huden, samtidigt som håret döljer ett eventuellt ärr.

Oliver fick stanna på sjukhuset en natt efter transplantationen. Sedan gick läkningen snabbt och efter knappt fyra veckor hade armen läkt så bra att Jenny och Rickard kunde lägga om såret själva.

Vid varje sjukhusbesök i samband med omläggning av såren gick Oliver på lekterapi, en form av terapi som hjälper barnet bearbeta sina känslor genom lek. För att Oliver inte skulle ha ont eller vara rädd fick han lugnande och smärtstillande medicin i nässpray för att undvika att stickas med nålar.

Rädd för vatten 

Idag är det glesare mellan Olivers återbesök, ett par gånger om året bara. Jenny berättar att han är en glad pojke som gillar att leka och idag använder han armen som vanligt, då han inte har ont längre. Det tog dock tid för Oliver att vänja sig vid vatten igen, han var rädd att gå i närheten av duschen efter att ha suttit i den när han hade som mest ont.

- Vi fick successivt vänja honom vid vatten, genom att få honom att kanske tvätta ena handen och sedan plaska lite i vatten för att få honom att inse att det inte var så farligt. Han fick prova lite varje dag.

Jenny berättar också att de lekt mycket sjukhus för att bearbeta olyckan, och alltid på Olivers villkor.

- Det var hans sätt att visa att han var redo att gå igenom det igen. När han ville leka var det bara att släppa allt man hade i händerna, det var inget man kunde säga åt honom att vänta med, säger Jenny.

Familjen stort stöd 

Jenny och Rickard erbjöds också att tala med en kurator på Astrid Lindgrens Barnsjukhus för att bearbeta händelsen, men de bestämde sig för att försöka komma över det på egen hand.

- Vi grät och pratade mycket om olyckan hela tiden, och om vad som hade kunnat hända. Till sist insåg vi att vi måste göra det som är bäst för Oliver så att han kan komma över olyckan. Samtidigt har vi fått mycket stöd från mor- och farföräldrar, så det har gått bra.

Idag består Olivers men av tre små ärr på armen. För att ärren inte ska bukta utåt har Oliver fått en så kallad kompressionsärm, som kan liknas vid en måttsydd stödstrumpa för armen. Den har han på sig varje dag och gör också att det inte kliar så mycket vid ärret. Eftersom Olivers armveck inte skadades i olyckan kan han idag röra obehindrat på armen. Samtidigt ska armen smörjas in och masseras 15 minuter varje dag för att ytterligare minska risken för ärrbildning. Efter en brännskada har nämligen huden problem med att återfukta sig och då får man tillföra fukt utifrån med hjälp av salva.

Efter olyckan blev Jenny först väldigt överbeskyddande, gentemot båda barnen.- Men man kan inte övervaka allting. Så länge jag ser till att jag inte aktivt skapar en olycksrisk har jag gjort det jag kan, säger hon.

Fakta 

- När det gäller brännskador på barn brukar man beräkna att handflatan inklusive fingrar motsvarar en procent av kroppsytan.
- Varje år kommer det in cirka 360 brännskadefall till Astrid Lindgrens Barnsjukhus och av dem brukar cirka 30 behöva genomgå en transplantation.
- Enligt statistiken drabbas fler pojkar än flickor av brännskador. År 2007 var 60 procent av alla brännskadefall som kom in till Astrid Lindgrens Barnsjukhus pojkar. Detta gäller dock för de flesta olyckstyperna.
- De vanligaste brännskadorna är skållning och de orsakas just av att barnet får het vätska över sig. År 2006 var 45 procent av alla brännskadefall på Astrid Lindgrens Barnsjukhus orsakade av skållning. Bland barn mellan ett och två år var den siffran ännu högre, hela 70 procent.
- Den näst vanligaste skadan uppstår på grund av att barnet bränt sig på ett hett föremål, exempelvis en varm platta.
- Varmt pasta- och potatisvatten ger värre skador än vad till exempel tevatten gör. Detta beror på att stärkelsen i vattnet bränner fast i huden.

Så undviker du brännskador: 

- Håll god uppsikt över de minsta barnen vid matlagning och hantering av heta vätskor.
- Det finns skyddsgaller för ugnen, spisskydd och tippskydd så att den heta luckan är utom räckhåll för de små.
- Var vaksam på levande ljus, under hela den mörka vinterperioden.
- Strunta i bordsduk om du har barn i upptäckaråldern, och ställ muggar och tillbringare med het dryck långt in på bordet.
- Fyrverkerier och barn ska hållas skiljda åt. Låt barnen titta på fyrverkerierna genom fönstret istället, dessutom är det bättre för deras öron.
- Kaminer är vanligt i hemmen idag och barn förstår inte alltid att den ibland är varm och ibland kall.

Om olyckan är framme: 

- Spola skadan med svalt vatten i minst tjugo minuter. Detta lindrar smärtan och hjälper till att minska skadans utbredning och djup.
- Tveka inte att söka hjälp.
- Ring hellre sjukvårdsupplysningen en gång för mycket än en gång för lite. De har öppet dygnet runt.